Ibland är idrotten underbar. Andra stunder är den grym. Ofta beror det på vilken sida du står på när slutsignalen ljuder. Odds sätts baserat på trender och att historien upprepar sig själv. Vi vet aldrig när ett mirakel ska ske, dynastier brytas och giganter falla. Finalen i Champions League 2016 var ett utmärkt exempel på hur små marginalerna är mellan vinst och förlust. En stolpe skulle visa sig avgöra huruvida Real Madrid fick en ny titel i högen eller rivalen Atlético Madrid skulle få sin första.
Så avgjordes finalen i Champions League 2016
En krönikör på Aftonbladet uttryckte att Real Madrids fotbollsmuseum tar 90 minuter att gå igenom om man går fort, Atléticos tar bara 10. En vinst i Champions League för Atlético skulle nog förlänga tiden med åtminstone 5 minuter. De bägge lagen hade mött varandra i finalen tidigare, 2014 under Atléticos succéår då man vann La Liga. Atlético hade ledningen långt in på stopptid då Real lyckades få in kvitteringen och senare vinna finalen. Real inledde även finalen 2016 bäst: Sergio Ramos vräkte in ledningsmålet efter en kvart. Efter målet förändrades matchbilden. Real Madrid kröp tillbaka, Atlético ägde större delen av spelet. Man rullade mycket boll men kom inte till några större chanser. Noterbart är att Reals stora stjärna, Cristiano Ronaldo, var i stort sett osynlig hela matchen. Andra halvlek blev dramatisk. Atlético fick straff, men den träffade ribban. Det verkade inte vara deras kväll. Förvisso ägde de spelet, men det var Real som skapat de bästa chanserna. Efter en kavalkad av chanser i Atléticos straffområde, där både spelare och målvakt kastade sig för att blockera skott, kom kvitteringen på kontring, signerat Yannick Carrasco. Inte logiskt på något sätt, men desperat och vackert. Real tvingades flytta upp spelet igen, men denna match gick till förlängning.
I förlängningen fortsatte Atlético att rulla boll, men hade som tidigare, svårt att komma till riktigt heta lägen. Real spelade ett disciplinerat försvarsspel och tog några kalkylerade gula kort. Pepe filmade på ett sätt som skulle få vem som helst att skämmas för när de ser reprisen. Gissningsvis har inte han den förmågan att rannsaka sig själv, baserat på hans löjliga uppträdande på planen. Förlängningen, 2 gånger 15 minuter, blev i alla fall mållös. Denna tillställning skulle avgöras på straffar.
Real Madrid inledde straffskyttet. De första sju straffarna gick in och Atlético missade sin fjärde, den träffade stolpen. Mål för Real i femte rundan skulle betyda att de vinner titeln. Fram, som gubben i lådan, stiger Ronaldo, som utan någon större press kan sätta sin straff och titulera sig guldhjälte efter en tämligen medioker insats sett över 120 minuters spel. Det kanske får ses som en styrka ändå; trots att lagets stora stjärna inte levererar hittar Real Madrid ett sätt att vinna matchen på. I Altéticos läger var det såklart dystert. Andra finalförlusten på tre år, mot ärkerivalen. Historien hade upprepat sig.
